God eftermiddag!
Idag var det nästan som en "gammal vanlig" måndag för mig. Är EGENTLIGEN sjukskriven idag också,
men bestämde mig för att börja jobbet på en "normal" veckodag samt för att kunna testa lite hur det
kändes. Jag har ju varit SJUKT trött senaste veckorna även om jag slutat spy efter varje måltid.

Och som man nästan kunde vänta sig, så höll jag på att somna vid skrivbordet när jag bara varit
på jobbet i en timme. Men jag stod ut en liten stund till, lyckades vara på jobbet i cirka fyra och en halv
timme innan jag gav upp. Det gick helt enkelt inte mer än några timmar. Problemet är inte bara att
jag blir så trött att jag nästan kan somna stående, ju tröttare jag blir desto sämre mår jag fysiskt i övrigt.
Illamåendet blir värre och värre, jag får huvudvärk och ont i magen. Och det ENDA som hjälper
är att sova eller åtminstone lägga sig ner och slumra i ett par timmar. Det är lite svårt på jobbet.
"Kan du bara dröja lite, för nu blev jag väldigt trött här." funkar liksom inte.

 

Fick inte tag på läkaren idag, så ska gå upp i ottan imorgon för att få tag på någon så tidigt
som möjligt. Måste ju hitta en lösning som passar mig, och hur mycket jag orkar.
Jag FÖRSTÅR INTE hur man kan vara så enormt jättetrött. Jag kan, på riktigt, gå och lägga mig
kl 23, sova till kl 10 på förmiddagen och sen behöva vila vid 14-snåret för att eventuellt även ta en
middagslur runt kl 17-18 - OCH ÄNDÅ somnar jag som en klubbad säl kl 23 igen! Och då är det oftast
inte jätteavancerade aktiviteter jag håller på med däremellan. Det är som att min lilla äppelbebis
inte får nog, den suger ur all min energi som en vampyr.

Oh well. Vi får väl se hur det blir. Jag VILL ju jobba. Men det är svårt att göra sitt jobb ordentligt när
man behöver sova middag två gånger om dagen... Och ändå är trött däremellan.


Nu ska jag gå och fixa något att äta. Jag är inte bara trött - jag är hungrig också! Haha!
Puss och hej - trött tjej.

 

 

 

 

Hello everybody!
Nu har helgen kastat sig över oss. Trots att jag sov middag igår eftermiddag, så var jag dötrött
när jag gick och la mig vid 23-snåret och jag sov ända till 9.30 imorse. Jag förstår inte hur jag kan
vara så TRÖTT. Men det är svårt att somna just nu, NÅGON har liksom gympapass lagom när
jag går och lägger mig - vilket ger än lite mensvärkskänsla i magen plus att det är svårt att ligga
bekvämt. Och värre blir det säger alla som vet! Håhå jaja!

Idag är det riktigt vårigt ute, och vi satt en stund på trappen nyss och bara njöt i solen. När det inte
blåser är det nästan helt varmt. ÅH. Jag vill bara gå ut och SPRINGA! Men det skulle nog inte vara
så populärt därinne tror jag. Oh well. Jag fotade lite av de få vårblommor som inte totaldog när
det äckliga snöfallet attackerade oss i början på veckan.

Krokus!

 

Godkväll!
Trots att jag inte alls mådde så bra idag egentligen, så tog jag en liten tripp till stan med
mormor för lite lätt shopping. Jag har ju som bekant blivit liiite större runt magen på senaste tiden,
så jag är helt enkelt tvungen att uppdatera min garderob.

Dagens. Såklart med mammabyxor och putmage (:

 

Idag kliver jag in i vecka 15. Tiden går både jättesnabbt och superlångsamt - samtidigt.
Mår ganska illa idag med av någon anledning, men det är väl bara att leva med. The things I do
for this baby. Tänk vad man står ut med för någon man aldrig träffat <3



Inte nog med att jag mår konstigt, och är illamående och så vidare. Det lilla livet har lyckats göra mig
nästan helt laktosintolerant. Jag! Drottningen av mjölkdrickande! Hade liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiite svårt att
acceptera det i början, men vad ska man göra. Spyr man/blir dålig i magen/mår svinilla varje gång
man tar en klunk mjölk - ja då är det bara att sluta med det. Tur är i alla fall att det finns så mycket
olika laktosfria alternativ idag, OCH att jag kan allt om laktosintolerans utantill tack vare att min
lillasyster är och har varit det större delen av sitt liv.

 

Idag skulle jag egentligen åkt till stan för att införskaffa mig lite fler klädesplagg som inte är för små,
men min Stigus var tvungen att jobba. Så det blir en lugn dag. (Vilket inte gör mig något eftersom jag
inte mår på topp idag heller) Äntligen lyser solen i alla fall - bort med snön!

 

Nu ska jag äta lunch! För jag är... hungrig! Det är ju väldigt ovanligt nuförtiden.. NOT.

 

Hejhopp!
Min första tanke för dagen var: VARFÖR SNÖAR DET!? Var är min vår? Jag vill ha vååår!
Nu har det i alla fall övergått i något typ av regn, men det är fortfarande VITT ute. Usch.

Idag mår jag illa igen. Jag trodde liksom att jag redan gått igenom illamåendesnåret och kommit ut
på andra sidan nu! Men tydligen inte. Det kommer och går istället. Vissa dagar mår jag illa, andra
dagar mår jag nästan bra. Oh well, det är väl bara att ta det som det kommer.
Men! Jag är ganska glad ändå faktiskt, för idag flimrar det extra mycket i magen ^_^

Det är en väldigt egendomlig känsla, kan jag tala om. För än är det för tidigt för att egentligen
"känna" bebisen röra sig - för den är liten, och det är mycket fostervatten runt. MEN. Ibland känner
jag något. Något som jag inte känt någon gång under hela mitt liv. Så jag tänker - vad annars?
Eller kanske, VEM annars haha :) Och om man ska gå på hur det såg ut på ultraljudet så är det
en riktigt liten sprattelunge där inne, sköterskan hade svårt att mäta det lilla livet för att det "simmade"
runt så mycket. Åh. Lycka.

 

 

Hellu el bloggo.
I know, long time no see. Har haft lite problem med att logga in på bloggen.
Jag skyller allt på gravidhjärnan.

Men nu är jag här, och jag tänkte skriva lite om vad som hänt sen sist.
First of all - sedan i slutet av januari har jag varit sjukskriven. Detta pga att jag blivit gravid och fått
den totala galenskapen of morning sickness. Och jag har inte bara mått lite illa. Jag har mått jätteilla,
hela dagarna och knappt kunna ätit. Jag har blivit yr varje gång jag har ställt mig upp, och varit så trött
att jag sovit middag två-tre gånger om dagen. Ingen mat har varit god och lukten av... ALLT har fått mig
att vilja spy. Spytt, ja det har jag såklart inte heller lyckats undgå.

I ärlighetens namn har det varit jättesvårt att känna efter hur lycklig jag faktiskt är över det lilla livet
som just i detta nu växer i min mage. Jag har mest gråtit och spytt liksom. Familjen har varit så himla
stöttande och hjälpsamma att bara det kan få en att fälla ett par tårar. Utan dem hade allt varit så
sjukt mycket jobbigare än det har varit. Jag kan inte ens börja att säga något som kommer i närheten
av att beskriva den tacksamhet jag känner för er som finns där. Tack - världens minsta ord.

Och så får man frågan
"Men ÅH - hur känns det!?". Vad svarar man då? Jo tack, jag kräks, är hungrig hela tiden, hatar mat,
har ont i magen och svimmar nästan varje gång jag ställer mig upp - men annars mår jag KANON!
Det har varit så svårt. Det är först nu som jag faktiskt börjar känna den här riktiga, himlastormande lyckan.
Nu när jag faktiskt kan äta utan att kaskadkräkas upp det. Nu, när jag kan gå ut och gå korta promenader
utan att dö av trötthet (med betoning på KORTA). Nu, när jag har lite putmage och inte kan ha ett enda par
av mina gamla byxor längre - nu får ni gärna fråga hur jag mår.

Jag mår så himla.. konstigt bra. Haha!
Jag har längtat efter att få bli mamma mer eller mindre sen jag blev storasyster. Det är länge.
Längre än de flesta till och med. Förstå känslan av att veta att en av dina största drömmar är på
väg att bli sann. Samtidigt som så många andra av drömmarna redan slagit in.
Jag är förlovad mannen i mitt liv, som jag tyckt om längre än jag ens kan minnas. Jag bor i världens
sötaste hus, som jag äger tillsammans med Han med stort H. Jag har ett jobb som jag trivs med,
med outstanding arbetskamrater. Och nu.
Nu ska jag bli mamma. Jag! Mamma! Jag är så galet lycklig att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.

Det är klart att alla dagar inte är fantastiska dagar. Igår hade jag ont i magen och mådde illa igen.
Då grät jag och frågade min älskling om han inte kunde vara gravid åt mig, bara ett par timmar.
Sen skrattade jag. För jag vet ju att det inte går. Man kan inte pausa - det är bara att ta det som det
kommer. En dag i taget. Det är dessutom mycket bättre nu. Bara senaste veckan mår jag mycket
mindre illa och kan äta mycket bättre än jag gjort under två månaders tid. Vissa dagar är sämre dagar.
Men de tar vi som de kommer. Och i september sen - då är knytet här. Det känns så overkligt. Men så
fantastiskt.

 

Nu blev det mycket text. Men jag har ju inte skrivit på ett tag, och folk fråga ganska ofta hur det är
eller hur det har varit. Så jag tänkte - jag skriver lite, så får den som är intresserad läsa.

Idag är jag jättetrött, för jag drömde mer än jag sov och vaknade med spränghuvudvärk som vägrar
släppa. Så idag går det inte i många knop. Anyhow, det var allt for now.
Ska försöka skriva snart igen :) Jag ber om ursäkt i förskott för allt gravidsnack som
kommer att förekomma haha!

Puss och hej!