Ja! Jag tycker synd om mig själv. Jag ligger hemma i min säng och hostar så tårarna rinner.
Huvudet spränger och jag sov väldigt dåligt inatt, eftersom jag hostade så jag nästan kräktes
med jämna mellanrum. Jag slapp dock vända magen ut-och-in.

Det är vid såna här tillfällen någon ska komma hem till en med godis och skräpmat,
och kanske en film. Säga "jag tänkte att du hade tråkigt och att du inte orkar laga mat själv,
so here I am!". Det är sånt jag gör när min vänner är sjuka. Och har jag inte möjlighet att komma
över, så ringer jag och pratar bort ett par timmar med dem. My lovely Stigus har ju tyvärr inte
körkort än, så a phone call is all I get ♥
Min älskling kommer hem efter jobbet , typ vid kl17 skulle jag tro. Jag har varit obevekligt
vaken sen halv sju imorse. Jag börjar dö mentalt.

Jag känner mig också sådär sjuk/morgon-inte-så-vacker.

 

Nahe.. jag borde nog kanske äta någon form av frukost nu. Det blir nog yoghurt.
Är svårt att äta något annat än flytande just nu. Blä. Det är faktiskt lite synd om mig.

 

 

 

Hello partypeople! Hur är det med livet?

 

Själv håller jag på att göra köttfärspaj till middag till mig och min älskling.
Håller på att hungra ihjäl, jag har inte ätit sen lunch så när som på en banan,
så magen börjar protestera lite nu! Maaaaaaaaaaaaaaat.

 

Den här veckan är väldigt lugn, rätt skönt. Bara att vakna och somna samtidigt som min älskling,
istället för att komma hem mitt i natten när han sover gör så HIMLA stor skillnad ♥

Dessutom kommer min fina stora lillasyster hit på fredag och äter tacos och myser och fnissar!
Ska bli helt fantastiskt!

 

Anyhow, jag tyckte "äggklockan" ringde nu, dags att kolla in maten.

Men först, en liten söt bild. Det här gör det väldigt svårt att stiga upp på morgonen.
"Snälla mamma, väck mig inte..!"

 

Min lilla sötFluff. Yay yay, dags att stilla hungern! Puss!

 

 

 

 

 

Kom hem för en timme sen typ. Hade bestämt mig för att gå och lägga mig på en gång.
Det gick inte. Men NU ska jag nog gå och lägga mig iallafall. Och kramas med min älskade.

 

Alldeles nyss lyckades jag trilla in på min gamla blogg som jag uppenbarligen har kvar.
Shit. Jag förstår inte hur jag kunde/orkade skriva så mycket. Och så mycket PERSONLIGT.
16 år och korkad, skulle jag vilja kalla mig själv. Den är lösenordsskyddad nu, majgahd alltså
vill verkligen inte att någon ska läsa den. Min första tanke var "äsch den här kan jag ju radera",
men nostalgisk som jag är så råkade jag läsa lite och blev fast. Jag måste nog skriva ut saker och ting
först tror jag. Det "viktiga" om mig själv iallafall. Det är lite som det jag aldrig skrev i min dagbok,
men som jag nog vill komma ihåg om mig själv liksom.