Inte underläppen!
16:46:25/Hallu.
Varför känns det som fredag idag? Det kändes som fredag igår, och imorse när jag vaknade
kändes det också som fredag. Vet inte varför. Menmen, imorgon är det i alla fall fredag på riktigt!
(Haha!)Kom in för en stund sen. Var ute med min pluttunge och gick lite i det krispiga höstvädret. Han
har varit lite gnällig idag, och vagnen är ett fantastiskt botemedel mot trött-barn-men-som-inte-
riktigt-vill-sova. Han somnade DIREKT. Helt underbart.
Det är så mentalt påfrestande när gråten inte har någon speciell anledning. Jag kan stå ut med
hungergråt (ja alltså, STÅ UT MED under den minut det tar att få fram "bebisrestaurangen" - jag
menar inte att jag svälter honom för att skriket är så trevligt), öronen klarar
MEN-HALLÅ-BYT-MIN-BLÖJA-vrål och gnället som uppstår när det samlats lite för mycket
bebisprutt i magen. Men är det något som jag själv nästan börjar gråta av så är det UNDERLÄPPEN.
Denna underläpp kommer vara livsfarlig när han växer upp, jag KAN INTE STÅ EMOT.
Först knölar han ihop hela ansiktet, och ser jätteledsen ut, och sen kommer den. Underläppen.
Han ser så sjuuukt förkrossad ut, och låter som att han tror att jag har försvunnit och aldrig
kommer tillbaka. Det är verkligen världens mest ledsamma ljud. Och så har han sett ut/låtit varje
gång jag lagt honom ifrån mig idag. Så vi har kramats massor. Vilket i och för sig är mysigt,
men inte så produktivt. Det är svårt att laga mat till sig själv, gå på toaletten eller slänga in en tvätt
i tvättmaskinen osv...
Menmen! Han är ju faktiskt en väldigt glad och trevlig prins 97% av tiden, så en del mammiga
dagar får jag väl stå ut med haha ^_^ Det är bara den där underläppen alltså... (Hihi!)
Oh well, nu kommer sambon hem äntligen! Dags för mat och mys i soffan. PUSS OCH HEJ!
har varit lite gnällig idag, och vagnen är ett fantastiskt botemedel mot trött-barn-men-som-inte-
riktigt-vill-sova. Han somnade DIREKT. Helt underbart.
Det är så mentalt påfrestande när gråten inte har någon speciell anledning. Jag kan stå ut med
hungergråt (ja alltså, STÅ UT MED under den minut det tar att få fram "bebisrestaurangen" - jag
menar inte att jag svälter honom för att skriket är så trevligt), öronen klarar
MEN-HALLÅ-BYT-MIN-BLÖJA-vrål och gnället som uppstår när det samlats lite för mycket
bebisprutt i magen. Men är det något som jag själv nästan börjar gråta av så är det UNDERLÄPPEN.
Denna underläpp kommer vara livsfarlig när han växer upp, jag KAN INTE STÅ EMOT.
Först knölar han ihop hela ansiktet, och ser jätteledsen ut, och sen kommer den. Underläppen.
Han ser så sjuuukt förkrossad ut, och låter som att han tror att jag har försvunnit och aldrig
kommer tillbaka. Det är verkligen världens mest ledsamma ljud. Och så har han sett ut/låtit varje
gång jag lagt honom ifrån mig idag. Så vi har kramats massor. Vilket i och för sig är mysigt,
men inte så produktivt. Det är svårt att laga mat till sig själv, gå på toaletten eller slänga in en tvätt
i tvättmaskinen osv...
Menmen! Han är ju faktiskt en väldigt glad och trevlig prins 97% av tiden, så en del mammiga
dagar får jag väl stå ut med haha ^_^ Det är bara den där underläppen alltså... (Hihi!)
Oh well, nu kommer sambon hem äntligen! Dags för mat och mys i soffan. PUSS OCH HEJ!
Halloween och sen farsdag på det
Hösthej!
Ja, trots att det var "vårvarmt" häromdagen så är det ju faktiskt höst. Oktober! Snart november!
Jag förstår inte. Tiden swischar förbi, jag hinner inte med. Stopp, paus, rewind, hallå.
Bild från igår. Höstpromenad + jag och minsta lillasystern karvade en halloweenig pumpa!
I lite mer än fem veckor har jag varit mamma. Mamma till världens finaste bebis. KANSKE att jag
är lite partisk, men det får man vara ^_^ Jag är fortfarande helt förundrad över hur naturligt allt
känns. Mammalivet. Inte så mycket sömn, äta mat med en hand, ständigt ha koll på vart nappen är
och börja kalla någon - som man själv sagt "mamma" till hela sitt liv - för mormor. Det känns som
jag aldrig har gjort annat. Vad gjorde jag förra hösten? Jag hade precis bytt jobb sen ett par månader
tillbaka, och jag tog en veckas semester och simmade bland fiskar på Malta med min bästis.
Jag kommer ihåg att jag börjar bli lite ledsen, där på höstkanten, över att min kropp inte alls verkade
dela vår vilja att skapa en liten bebis. Men jag minns att det också var där någonstans, som min
bästis yttrade försäkran (som visade sig vara ganska så exakt förutspått):
"Ta det lugnt! Du behöver inte vara ledsen, för du ska få en septemberbebis."
Ja, trots att det var "vårvarmt" häromdagen så är det ju faktiskt höst. Oktober! Snart november!
Jag förstår inte. Tiden swischar förbi, jag hinner inte med. Stopp, paus, rewind, hallå.
Bild från igår. Höstpromenad + jag och minsta lillasystern karvade en halloweenig pumpa!
I lite mer än fem veckor har jag varit mamma. Mamma till världens finaste bebis. KANSKE att jag
är lite partisk, men det får man vara ^_^ Jag är fortfarande helt förundrad över hur naturligt allt
känns. Mammalivet. Inte så mycket sömn, äta mat med en hand, ständigt ha koll på vart nappen är
och börja kalla någon - som man själv sagt "mamma" till hela sitt liv - för mormor. Det känns som
jag aldrig har gjort annat. Vad gjorde jag förra hösten? Jag hade precis bytt jobb sen ett par månader
tillbaka, och jag tog en veckas semester och simmade bland fiskar på Malta med min bästis.
Jag kommer ihåg att jag börjar bli lite ledsen, där på höstkanten, över att min kropp inte alls verkade
dela vår vilja att skapa en liten bebis. Men jag minns att det också var där någonstans, som min
bästis yttrade försäkran (som visade sig vara ganska så exakt förutspått):
"Ta det lugnt! Du behöver inte vara ledsen, för du ska få en septemberbebis."
Åh tänk att det fick vi! En septemberbebis ^_^ Just nu ligger han och sover. Han har varit ganska
mammig idag, har protesterat högljutt när jag lagt ner honom. Men nu lyckades han somna OCH
även fortsätt sova när jag la ifrån mig honom. (Intresseklubben antecknar?)
Anyhow. Till helgen är det Halloween. Är faktiskt lite ledsen över att det inte är EN ENDA
Halloweenfest i år, bland folk jag känner. I år - när jag har en BEBIS att klä ut - då är det helt
torrt på halloweentillställningar. Morr. (Jag som hade tusen idéer, haha!) Oh well, får väl bli
nästa år.
Höst = mystofflor all day long!
En "högtid" som kommer snart härefter är ju dock FarsDag! Här hemma har vi ju någon som
ska bi firad för första gången i sitt liv! Och eftersom vår babyboy är liiite för liten för att själv
hitta på och köpa present, så har jag surfat the world wide web för att hitta något fint.
Det var svårare än jag trott, men nu har jag i alla fall precis klickat hem något som jag tror
blir helt perfekt (:
Okej, nu har jag ordbajsat klart för idag. En viss liten plutt börjar låta hungrigt.
The Walking Food Source - over and out!
mammig idag, har protesterat högljutt när jag lagt ner honom. Men nu lyckades han somna OCH
även fortsätt sova när jag la ifrån mig honom. (Intresseklubben antecknar?)
Anyhow. Till helgen är det Halloween. Är faktiskt lite ledsen över att det inte är EN ENDA
Halloweenfest i år, bland folk jag känner. I år - när jag har en BEBIS att klä ut - då är det helt
torrt på halloweentillställningar. Morr. (Jag som hade tusen idéer, haha!) Oh well, får väl bli
nästa år.
Höst = mystofflor all day long!
En "högtid" som kommer snart härefter är ju dock FarsDag! Här hemma har vi ju någon som
ska bi firad för första gången i sitt liv! Och eftersom vår babyboy är liiite för liten för att själv
hitta på och köpa present, så har jag surfat the world wide web för att hitta något fint.
Det var svårare än jag trott, men nu har jag i alla fall precis klickat hem något som jag tror
blir helt perfekt (:
Okej, nu har jag ordbajsat klart för idag. En viss liten plutt börjar låta hungrigt.
The Walking Food Source - over and out!
Med en hand
Hej torsdagsmänniskor.
Jag tänker inte ursäkta mig, eller skriva "long time no see" (fast nu gjort jag visst det ändå..)
för jag är MAMMA. Jag spenderar ungefär all min tid på min tidskrävande men fantastiska och
helt underbart vackra son. Är det inte matdags så är det blöjbyte. Och är det inte det så
försöker jag sno mig ett par minuter sömn när han också sover. Mitt liv
Jag har lärt mig ett helt ton nya saker de senaste veckorna. Jag har lärt mig att klara livet
med betydligt mycket mindre sömn. Jag har lärt mig att en självgungande babysitter med
inbyggd vibration är en PRICELESS sak, som jag nog skulle ha svårt att leva utan nu haha!
Jag har även lärt mig att ju mer man försöker planera göra-iordning-sig-själv-och-bebis-tiden
när man ska någonstans, desto mindre går det som man har planerat.
Min lilla prins har en superkraft, har jag också fått lära mig. Nej, jag har inte hittat honom
flygandes runt lamporna eller fått något nerskjutet av hans laserblick. Däremot kan han
känna av (säkerligen på mils avstånd, men den teorin har vi inte testat än) EXAKT när jag
ska äta. Och då händer något av följande: Han superbajsar och bara MÅSTE byta blöja nununu.
Han blir oförklarligt vrålhungrig, oavsett om han åt senast för en halvtimme eller tre timmar sen.
Alternativt - han blir jättemammig och vägrar vara någon annanstans/hos någon annan än mig.
På grund av denna superkraft har jag lärt mig ännu en sak. Hur man äter VAD SOM HELST
med en hand. Med en hand, väldigt snabbt och utan att spilla ner en bebis. Haha ^_^
Just nu sitter jag och lyssnar på hur min lilla plutt hickar. Det är helt absurt hur länge jag skulle
kunna sitta och bara stirra på honom. Han är verkligen det finaste som finns.
Menmen, ska nog försöka ta mig en liten power nap nu när jag har chansen hihi!
Puss och hej!
Jag tänker inte ursäkta mig, eller skriva "long time no see" (fast nu gjort jag visst det ändå..)
för jag är MAMMA. Jag spenderar ungefär all min tid på min tidskrävande men fantastiska och
helt underbart vackra son. Är det inte matdags så är det blöjbyte. Och är det inte det så
försöker jag sno mig ett par minuter sömn när han också sover. Mitt liv
Jag har lärt mig ett helt ton nya saker de senaste veckorna. Jag har lärt mig att klara livet
med betydligt mycket mindre sömn. Jag har lärt mig att en självgungande babysitter med
inbyggd vibration är en PRICELESS sak, som jag nog skulle ha svårt att leva utan nu haha!
Jag har även lärt mig att ju mer man försöker planera göra-iordning-sig-själv-och-bebis-tiden
när man ska någonstans, desto mindre går det som man har planerat.
Min lilla prins har en superkraft, har jag också fått lära mig. Nej, jag har inte hittat honom
flygandes runt lamporna eller fått något nerskjutet av hans laserblick. Däremot kan han
känna av (säkerligen på mils avstånd, men den teorin har vi inte testat än) EXAKT när jag
ska äta. Och då händer något av följande: Han superbajsar och bara MÅSTE byta blöja nununu.
Han blir oförklarligt vrålhungrig, oavsett om han åt senast för en halvtimme eller tre timmar sen.
Alternativt - han blir jättemammig och vägrar vara någon annanstans/hos någon annan än mig.
På grund av denna superkraft har jag lärt mig ännu en sak. Hur man äter VAD SOM HELST
med en hand. Med en hand, väldigt snabbt och utan att spilla ner en bebis. Haha ^_^
Just nu sitter jag och lyssnar på hur min lilla plutt hickar. Det är helt absurt hur länge jag skulle
kunna sitta och bara stirra på honom. Han är verkligen det finaste som finns.
Menmen, ska nog försöka ta mig en liten power nap nu när jag har chansen hihi!
Puss och hej!
