Gravidbabbel

2014-03-25 14:08:40/Permalink/Life of Skalman/
 
 
Hellu el bloggo.
I know, long time no see. Har haft lite problem med att logga in på bloggen.
Jag skyller allt på gravidhjärnan.
Men nu är jag här, och jag tänkte skriva lite om vad som hänt sen sist.
First of all - sedan i slutet av januari har jag varit sjukskriven. Detta pga att jag blivit gravid och fått
den totala galenskapen of morning sickness. Och jag har inte bara mått lite illa. Jag har mått jätteilla,
hela dagarna och knappt kunna ätit. Jag har blivit yr varje gång jag har ställt mig upp, och varit så trött
att jag sovit middag två-tre gånger om dagen. Ingen mat har varit god och lukten av... ALLT har fått mig
att vilja spy. Spytt, ja det har jag såklart inte heller lyckats undgå.

I ärlighetens namn har det varit jättesvårt att känna efter hur lycklig jag faktiskt är över det lilla livet
som just i detta nu växer i min mage. Jag har mest gråtit och spytt liksom. Familjen har varit så himla
stöttande och hjälpsamma att bara det kan få en att fälla ett par tårar. Utan dem hade allt varit så
sjukt mycket jobbigare än det har varit. Jag kan inte ens börja att säga något som kommer i närheten
av att beskriva den tacksamhet jag känner för er som finns där. Tack - världens minsta ord.

Och så får man frågan
"Men ÅH - hur känns det!?". Vad svarar man då? Jo tack, jag kräks, är hungrig hela tiden, hatar mat,
har ont i magen och svimmar nästan varje gång jag ställer mig upp - men annars mår jag KANON!
Det har varit så svårt. Det är först nu som jag faktiskt börjar känna den här riktiga, himlastormande lyckan.
Nu när jag faktiskt kan äta utan att kaskadkräkas upp det. Nu, när jag kan gå ut och gå korta promenader
utan att dö av trötthet (med betoning på KORTA). Nu, när jag har lite putmage och inte kan ha ett enda par
av mina gamla byxor längre - nu får ni gärna fråga hur jag mår.

Jag mår så himla.. konstigt bra. Haha!
Jag har längtat efter att få bli mamma mer eller mindre sen jag blev storasyster. Det är länge.
Längre än de flesta till och med. Förstå känslan av att veta att en av dina största drömmar är på
väg att bli sann. Samtidigt som så många andra av drömmarna redan slagit in.
Jag är förlovad mannen i mitt liv, som jag tyckt om längre än jag ens kan minnas. Jag bor i världens
sötaste hus, som jag äger tillsammans med Han med stort H. Jag har ett jobb som jag trivs med,
med outstanding arbetskamrater. Och nu.
Nu ska jag bli mamma. Jag! Mamma! Jag är så galet lycklig att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.

Det är klart att alla dagar inte är fantastiska dagar. Igår hade jag ont i magen och mådde illa igen.
Då grät jag och frågade min älskling om han inte kunde vara gravid åt mig, bara ett par timmar.
Sen skrattade jag. För jag vet ju att det inte går. Man kan inte pausa - det är bara att ta det som det
kommer. En dag i taget. Det är dessutom mycket bättre nu. Bara senaste veckan mår jag mycket
mindre illa och kan äta mycket bättre än jag gjort under två månaders tid. Vissa dagar är sämre dagar.
Men de tar vi som de kommer. Och i september sen - då är knytet här. Det känns så overkligt. Men så
fantastiskt.
 
Nu blev det mycket text. Men jag har ju inte skrivit på ett tag, och folk fråga ganska ofta hur det är
eller hur det har varit. Så jag tänkte - jag skriver lite, så får den som är intresserad läsa.

Idag är jag jättetrött, för jag drömde mer än jag sov och vaknade med spränghuvudvärk som vägrar
släppa. Så idag går det inte i många knop. Anyhow, det var allt for now.
Ska försöka skriva snart igen :) Jag ber om ursäkt i förskott för allt gravidsnack som
kommer att förekomma haha!

Puss och hej!
 
 

Kommentarer

What's on your mind, dear?

Ditt vackra namn:
Jag är här ofta!

Mejladress: (just for meee)

Din bloggadress vill jag ha!

Kommentar:

Trackback