Overkligt verkligt
12:26:26/Sitter i soffan. Fortfarande morgondåsig fast klockan närmar sig tolv. Hade svårt att sova inatt.
Jag sitter här och känner hur min älskade, vilda bebis dansar i magen. Rörelserna har blivit en vana,
så jag måste stanna upp ibland och faktiskt känna lite på dem. För det som rör sig där inne
är faktiskt en liten, liten men fullt levande varelse. Jag tror att jag glömmer det ibland. Men inte nu.
Nu sitter jag och känner på hur livet vi skapat sparkar på min insida. Vänder på sig, och vänder sig igen.
Hela magen rör sig och det syns på utsidan att det går vilt till där inne. Jag försökte filma, men jag
tror bebis har ett sjätte sinne för när kameran åker fram. Då stannar allt till. Eller rör sig så lite att
bara jag ser och inte kameran. Sneaky baby.
Jag har bra musik på i bakgrunden, sjunger med och undrar om det hörs in. Det gör det, det har jag
läst i min Bebisbok. Men man undrar ju ändå exakt HUR det hörs. Kommer en tanke som säger
"Nu sjunger mamma igen" eller är det bara ett stilla igenkännande. Jag sjunger hela tiden.
Nu sparkade det igen. Hårt den här gången. Tänk, när bebis är ännu större. Då kommer de här
karatesparkarna putta mig ur soffan. Jag tror mina dansgener har slagit igenom. Jag tror bebis dansar.
Det rör sig i min mage. Det lilla liv, som jag längtat efter, som jag har varit med och skapat, påminner
mig ständigt om att det finns. Älskade liten, jag längtar tills vi ses på riktigt. Då ska jag tala om
hur enormt jobbigt, energisugande och smärtsamt det var att bära på dig. Men. Jag tänker också
tala om att det var värt det, flera tusen gånger om och att din pappa gjorde allt han kunde och
lite till varje dag för att underlätta för mig så långt det någonsin var möjligt. Att alla tårar, smärta
och sömnsvårigheter inte är någonting alls jämfört med det jag har känt från sekunden du
tog fäste i min kropp. Jag har inte träffat dig ännu, men jag vet redan att du är en Love of my Life.
För när du rör dig så att min mage guppar, när vi diskuterar namnförslag och barnvagnar och
när jag tänker på att efter sommaren så är du här - då är lyckan bedövande stor.
Jag tänker tala om för dig att du är och har alltid varit värd vad som helst i hela världen.
Jag sitter här och känner hur min älskade, vilda bebis dansar i magen. Rörelserna har blivit en vana,
så jag måste stanna upp ibland och faktiskt känna lite på dem. För det som rör sig där inne
är faktiskt en liten, liten men fullt levande varelse. Jag tror att jag glömmer det ibland. Men inte nu.
Nu sitter jag och känner på hur livet vi skapat sparkar på min insida. Vänder på sig, och vänder sig igen.
Hela magen rör sig och det syns på utsidan att det går vilt till där inne. Jag försökte filma, men jag
tror bebis har ett sjätte sinne för när kameran åker fram. Då stannar allt till. Eller rör sig så lite att
bara jag ser och inte kameran. Sneaky baby.
Jag har bra musik på i bakgrunden, sjunger med och undrar om det hörs in. Det gör det, det har jag
läst i min Bebisbok. Men man undrar ju ändå exakt HUR det hörs. Kommer en tanke som säger
"Nu sjunger mamma igen" eller är det bara ett stilla igenkännande. Jag sjunger hela tiden.
Nu sparkade det igen. Hårt den här gången. Tänk, när bebis är ännu större. Då kommer de här
karatesparkarna putta mig ur soffan. Jag tror mina dansgener har slagit igenom. Jag tror bebis dansar.
Det rör sig i min mage. Det lilla liv, som jag längtat efter, som jag har varit med och skapat, påminner
mig ständigt om att det finns. Älskade liten, jag längtar tills vi ses på riktigt. Då ska jag tala om
hur enormt jobbigt, energisugande och smärtsamt det var att bära på dig. Men. Jag tänker också
tala om att det var värt det, flera tusen gånger om och att din pappa gjorde allt han kunde och
lite till varje dag för att underlätta för mig så långt det någonsin var möjligt. Att alla tårar, smärta
och sömnsvårigheter inte är någonting alls jämfört med det jag har känt från sekunden du
tog fäste i min kropp. Jag har inte träffat dig ännu, men jag vet redan att du är en Love of my Life.
För när du rör dig så att min mage guppar, när vi diskuterar namnförslag och barnvagnar och
när jag tänker på att efter sommaren så är du här - då är lyckan bedövande stor.
Jag tänker tala om för dig att du är och har alltid varit värd vad som helst i hela världen.
Kommentarer
Trackback
