Jag är verkligen inte en hatfull person. Jag tycker allmänt om människor och ger alla gärna
både en och två chanser innan jag MÖJLIGTVIS kan tycka illa om någon.

Men nu. Den här personen jag pratar om, är den enda i hela världen som har lyckats framkalla
känslor som är så pass nära hat att jag knappt känner igen mig själv när jag tänker på denna människa.
Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig vad som pågår inne i vad-jag-inte-kan-kalla-en-hjärna
på denna person. För det första så är platserna där de flesta människor känner sympati och empati
helt döda. Ser ut som små torkade, alldeles för gamla russin som INGEN skulle vilja ta i ens med tång,
ungefär. Men APAN som sitter där inne, istället för hjärnan, den petar på dessa äckliga bitar av den här
människans personlighet. Apan äter dessa små russin. Hur trevlig kan man vara då liksom?
Kul bild va? Synd att den är sann. Alltså, denna människa är så bortom alla rimliga gränser
FEL, att jag blir rädd. Jag vet. Jag skriver väldigt okristligt nu. Men jag kan verkligen inte låta bli.
Detta driver mig till vansinne.

Hur kan en vuxen människa (eller, människa? jag vet fasen inte alltså...) bete sig så in i glödheta
omoget, och manipulera alla i sin väg, helt utan konsekvenstänkande? Maken till egoism har jag
faktiskt ALDRIG sett, även om jag träffat folk som varit relativt nära.

Det är ganska roligt också hur en person som försöker argumentera EMOT det faktum att
denne är egoistisk, använder ordet "jag" fler gånger än något annat ord i ordlistan.
Jag får seriösa sammanbrott alltså.

 

När DESSUTOM en sådan här människa (kom vi fram till att människa var rätt begrepp? jag vet inte..)
lyckas SÅRA en av mina allra närmaste. Då kommer verkligen Crazy Skalman fram, och jag
känner mig så hjälplös att jag blir förbannad. JAG, som aldrig skulle komma på tanken att slåss
vill inget annat än att slå ner detta äckel. (Nu skulle jag ju aldrig i hela mitt liv slå någon. Men ändå.)

 

 

Jag känner "I would never wish bad things. But I don't wish you well." som Kelly Clarkson sjunger.

I DON'T WISH YOU WELL, AT ALL.
Vissa människor behöver verkligen hjälp. Men jag tycker inte att denna person ens är värd det.
Hur hemskt är inte det liksom? Men just med den här personen så är det såhär att:
Once an assface, always an assface.

 

 

Så. Det var det jag ville få ur mig. Nu ska jag vara glad och kärleksfull igen.