Hejhopp.
I tidningen står det något i stil med "Jippi nu kommer supervärmen" och de menar att det
kommer bli närmare 30 grader varmt och sol under nästa vecka. Ursäkta att jag inte stämmer
in i lovsången över detta väder. Det är ALLDELES för varmt att vara tjock. 20 grader både räcker
och blir över.

Sedan typ tre dagar tillbaka känns det som att bebis helt bytt position i magen. Jag kan inte
riktigt förklara, men det känns liksom annorlunda "därinne". Jag vet inte om det är boxning
eller ett maratonlopp jag känner - men det sprattlar väldigt långt ner i magen. Och mycket.
Och hela tiden. Ibland känns det som att bebis tänker ta sig ut genom ljumsken. Jätteunderlig
känsla, kan jag lova. Dessutom gör detta att jag sover fruktansvärt dåligt, då magen känns
ovanligt "knölig" och det gör obeskrivligt ont bara att FÖRSÖKA vända på sig i sängen.

Inatt sov jag på samma sida så länge, pga att det kändes som tusen knivar inifrån om jag vände
på mig, att jag idag har ont i armen jag sov på. Ryggontet behöver vi inte ens tala om,
det är min ständiga följeslagare.

Jag vet att det blir mycket klagomål, men jag kan liksom inte låta bli. 95 % av min existens går
just nu ut på att stå ut med olika typer av smärta. Det tar upp nästan all min tankeverksamhet,
eftersom jag inte ens kan gå på toaletten utan att höften knakar eller det gör ont att tvätta händerna.
Sen har vi de dagarna när jag blir arg på att allt ska vara så svårt och göra så ont, och då pushar
jag kroppen mer än jag borde - för jag VILL kunna göra saker som alla andra. Det är sommar och
jag har semester - jag vill inte spendera all min tid i soffan. Jag DÖR av tristess.
Men då kommer också "dagen efter" som ett brev på posten. Dagen efter, då kroppen talar om att
"sådär kan du INTE göra egentligen, bara så du vet". Och så blir det en dag i soffan igen.

 

När jag skriver om hur det är, får jag hela tiden höra "Det är värt det.". Och jag vill bara tala om för
alla som orkar läsa: JAG VET att det är värt det. Jag kommer inte bry mig ett dugg om hur ont jag
har haft - i samma sekund som jag får hålla i det lilla never-ending-sprattlande miraklet. Jag är
totalt medveten om hur mycket det är värt det. Men. Det är fortfarande det jobbigaste jag har
varit med om i hela mitt liv (och ni som känner mig vet att jag inte är den som har en problemfri
kropp annars heller). Hur VÄRT DET det än är, så det är påfrestande att inte kunna klä
på sig vad man vill, eller ta på sig skorna utan att det känns som att man ska kräkas, eller ständigt
använda meningen "Kan du hjälpa mig upp?". Jag är som en sköldpadda på rygg, mest hela tiden.
Och det behöver jag ventilera, även om allt kommer vara värt det när bebis kommer ut. Okej?

 

Hello!
Tänkte göra ett riktigt gnälligt inlägg, bara för att jag kan. (Mohahaha) Detta inlägg kommer handla
om saker jag har fått höra så många gånger under min graviditet att jag börjar närma mig ett
sammanbrott. Varnar i förväg för att detta inlägg kan vara lite hormonbaserat. But I don't care.

Shit I don't want to hear no more:

1. "Nämen, hur mycket har du ätit på senaste tiden egentligen! Hahaha!" - Denna mening får
jag ofta höra av människor som jag inte träffar så ofta, eller bara stött på någon gång på stan typ.
And I just wanna say: Du är ofyndig.

2. Om du frågar hur jag mår/har mått under min graviditet och jag sanningsenligt talar om för dig
hur extremt jobbigt jag har haft det och har det - HUR I HELA VÄRLDEN KAN DU TRO ATT JAG
VILL HÖRA: "Ojdå, jag mådde huuuuuur bra som helst under graviditeten. Har nog
aldrig mått så bra som då faktiskt, om jag tänker efter.". Seriöst...
Varför skulle jag vilja höra att du, eller någon du känner, mådde som en prinsessa under graviditeten?
Det är ju som att fråga en svältande människa "Är du hungrig?" få ett JA till svar, och följa upp med
"Stackars dig. Ja, JAG åt i alla fall precis den godaste måltiden jag ätit i mitt liv".

3. Om du frågar hur jag mår och jag talat om för dig hur ont jag har i fötter, rygg, höfter och mage -
då vill jag inte höra "OCH VÄRRE BLIR DET!" följt av skratt eller fniss. Allvarligt talat. Jag vill bara
köra in en gaffel i ditt öga. Jag FÖRSTÅR att jag det blir "värre" ju närmare september jag kommer,
eftersom bebisen växer hela tiden. YOU DON'T NEED TO REMIND ME.
Jag kan verkligen inte, i min vildaste fantasi, ens föreställa mig varför man känner att man bara
måååste poängtera hur mycket ondare det kommer göra, för någon som redan har ondare än
den någonsin haft i sitt liv. Känns det som livsnödvändig och hjälpsam information?

4. "Hur har du tänkte dig din förlossning då?". Jag har sagt det förut, och jag säger det igen.
Snälla, rara, gulliga... Prata inte förlossning med mig. Jag varken kan eller vill ge dig
några som helst svar på någon fråga du kan tänkas ha. Vill du prata förlossningar, prata med någon
som redan gått igenom en, eller en barnmorska. INTE med mig. Och inte när jag är i närheten. Tack.

5. "Hur mycket har du gått upp i vikt då?" Har inte din mamma lärt dig någonting? Man frågar väl
inte en kvinna vad hon väger, oavsett omständigheter!? Det har i alla fall jag fått lära mig.
Okej att jag diskuterar min kropp och hälsa med familjen, men ni andra.
Shame on you! (Why do you even care..?)

Så. Det var väl det. Tänkte slänga in lite babyinfoockså, som vanligt.

 

Och bara sådär så har vår semester äntligen anlänt!
Vi startade den med en intensiv födelsedagshelg, för att fira min 23-årsdag. Det var mysigt,
men såklart extremt energikrävande. Blev helt slut av allt kakätande haha!

 

Nu kommer den delen av semestern där vi planerar in de sakerna som ska planeras in,
samt slappar emellan och gör spontana saker när vi har lust. Ikväll kommer mamma, pappa och co
och grillar. Och JA, vi ska grilla. Trots att vädret verkar bli sämre och sämre för varje minut idag...
Det blir att stå med paraply i värsta fall haha!

I veckan blir det lite sånt där man inte riktigt hunnit/orkat annars. Lite shopping (eftersom mina kläder
krymper för varje vecka...) och lite slappande. Tänkte även pallra iväg mig och mormor till The Harry Potter
Exhibition, eftersom Harry Potter är vår grej! :) Känner redan nu att jag kommer gå runt helt i extas!

 

Är förövrigt i slutet av vecka 28 nu. Kliver in i vecka 29 om bara någon dag.