Okej,
Nu har jag hållit in detta jättelänge. Jag ska börja med att säga att jag är JÄTTEGLAD

för din skull, att följa sin dröm no matter what och att göra det så orädd som du är
gör att jag ser upp till dig något otroligt. En liten del av mig kommer uppleva varje sekund
med dig, för du ska göra något som jag alltid trodde jag nog också ville göra någon gång.
Men jag är för hemmakär och ovillig till förändringar, så det här är faktiskt the next best thing -
att få uppleva en annan del av världen, på det sättet som du nu ska,
genom dig, min tredje halva. Så, med allt detta fantatiska sagt så ska jag nu klaga lite kärleksfullt.

HOW CAN YOU GO!? Jag vet inte hur jag ska klara mig en halv sekund utan dig.
Vem ska jag ringa mer eller mindre varje dag vid varenda tidpunkt som går?
Jag behöver dig i bilen, i köket, på morgonen när jag vaknat, när jag går ut och springer,
innan jag ska gå och lägga mig och lite däremellan också. Jag har verkligen försökt
skjuta detta ut ur hjärnan, och bara diskutera det praktiska och ÅH SÅ ROLIGA med dig.
Men allvarligt talat, jag klarar inte av förändringar, you know that better than anyone.
Jag börjar fundera på att uppfinna teleportören för real.

 

Jag tänker på att vi inte ens kommer vara i samma tidszon.
Jag kommer inte kunna peta på dig, eller kidnappa dig när jag behöver en kladdkakebuddy.
Det finns ingen annan i världen som jag kan Eva-och-Annika med, och ingen som
vill kan på Moonlight med mig (ingen som fattar som du anyhow).
Jag kommer kort och gott DÖ, litegrann, när du åker. Har du tänkt på att vi aldrig varit ifrån varandra
så länge som vi ska nu? Haha. Jag låter som en kärlekskrank 14-åring. Men jag har världens bästa
vän/vampyr/gräspinne/fru/tredje halva och nu ska hon åka en halv värld ifrån mig. Min hjärna
kan inte riktigt hantera detta. It is too much.

Nae. Det här kommer faktiskt inte fungera. Fast det måste det. För du åker på riktigt om mindre
än en månad. Jag stänker ett par tårar medan jag skriver det här, bara för att sedan kunna hålla mig
medan vi tar vara på tiden som är kvar, till dagen du åker for real.
DÅ ska jag böla ögonen ur mig och inte sluta förrän jag är helt uttorkad. MajGahd. Jag pratar som
att du aldrig kommer tillbaka, trots att jag vet att du kommer tillbaka om mindre än ett år.
Men 9 månader i gräspinnig tideräkning är ungefär en och en halv evighet.
But don't you worry my dear! I will be here when you get back, 'cause I will never let you go.
Jag kommer sakna dig något alldeles outhärdligt. You better hurry home.

 

Till sist. Som straff för att du lämnar mig som en helt ensam vampyr i Sverige, så kommer här
dina uppgifter som du MÅSTE utföra medan du är borta, as a proof of your love for me. (hihi)

1. Tänka på mig varje dag, och uppdatera mig om ditt liv VARJE DAG.

2. Börja titta ordentligt på Vampire Diaries.
3. Läsa klart Helena, och Hades OCH hålla koll på släpper och
läsa sista boken (tror den kommer heta Goddess).

5. Inte glömma bort mig (och inte hitta någon bättre vampyr än mig).

 

Så. Det var allt. Nu är vi bara glada och happyfaced ända tills du åker. Då gråter vi.

 

Puss på dig min rubberwoman ♥  You mean the world to me.
(När du kommer hem så är vi 9 months closer to our couger town world! SÅ med den mentala
utopiska bilden av vår framtid kan du inte bli frestad att stanna kvar i NZ)