Detta är vecka då Skalman ska ta tag i saker och ting.
Eller, BÖRJA ta tag i saker och ting i alla fall.

För det första; PRIORITERA det som är viktigt.
Vad är viktigt?
- Skolan (inte tänka, bara göra, en sak i taget.. *i can do it..*)
- Mentala öronproppar (läs: vänner som får mina tankar att hålla käft)
- Dans (just to keep my mind busy)
- Kläder (usch hämta kläder, fly till mor)
- Sömn (insomningstabletter kanske borde tas in consideration)
- Sist: Allt annat. (konflikter, träffa folk man inte träffat på länge, göra saker jag "borde")

Tack och lov att det finns änglar runtomkring mig.
Stina - vampires for eternity, jag skulle inte klara en halv sekund utan dig.

Jag blir så fascinerad ibland, jag möter ständigt människor som är
så himla underbara. Jag lär mig nya saker om människor jag redan känner.
Människor som är snälla, och ärligt frågar hur man mår, utan att de
behöver det. Alltså inte "svensson-hej-hur-är-det-med-dig-
fast-du-måste-svara-att-du-mår-bra-annars-bryter-du-
mot-landet-lagoms-principer"-typen av "hur mår du?" utan;
"Hur mår du? Hur kommer det sig? Jag undrar".
De erbjuder sina öron och sina kramar till små ångestdominerade vampyrer som jag.
Precis lagom när vingarna slutar hålla mig ovanför marken.
"Här, ta mitt nummer också. Och ring om det är något."
Någon som kan komma med lite mer objektiva synvinklar
på alla problem, komma med tänkbara lösningar som
mina nära och kära inte kan se. Heter det "hemmablind"?
Jag träffar nog fler änglar än jag egentligen förtjänar.
Men jag är så tacksam för varenda en ♥

Inte tänka så mycket. Göra. En sak i taget.
Och så inte glömma att andas.
"Du klarar allt, det vet jag". Jag försöker desperat att tro dig.
"Du är du, och du duger som dig". Jag försöker se mig själv ur dina ögon.

Dagens prio:
Skola.
(hem, plugga det jag måste, sen slappna av - ledig tid är också viktigt)
Jag klarar det. (?)



Jag lutar mig lite mot mina änglar sålänge,
mina vingar är tillfälligt ur funktion.
Detta kommer att bli erfarenheter för livet.
(Both good and bad)

Nu, kramas.