Ja, det är sant. Jag, Skalman-jättemegaemot-vaccinet, har vaccinerat sig.

Mitt resonemang; Mor (som är sjuksköterska och har allmänt stenkoll) rekommenaderade mig starkt att
göra det, jag vill inte bli sjuk i flera veckor (vilket jag med min otur säkert skulle lyckas med).
Jag tog helt enkelt Stina i handen, skrev på pappret med personuppgifter, och klev in till sjuksköterskorna.
Jag var VÄLDIGT nära tårar (är enormt rädd för sprutor, eftersom jag är MEGAENORMT rädd för smärta) och
klämde Stinas hand till pannkaka. Det gick rätt bra. Men bröt ihop och bölade efteråt för min stora bedrift.
Nae, det kanske inte var så farligt - men FÖR MIG så var det en bedrift värt medalj.

Jag hatar alla som måste komma fram till en när man är som mest rädd,
klappa på axeln och försäkra att "det är inte så farligt, det känns som ett litet myggbett bara,
det är lugnt, du behöööööver inte vara rädd, det gör inte ont, ta det lugnt, JAG klarade av det".
Till alla sådana människor vill jag bara säga F**K YOU. Det spelar ingen roll hur logiskt du än pratar.
Du vet inte hur det känns för mig! Rädsla har inte ett halvt dyft med logik att göra.
Och det spelar ingen roll att DU klarade av det. Inte ens om du också är spruträdd, för
du har ingen aning om varför eller på vilket plan JAG är rädd.

Min kära vän Linnéa har också tagit sprutan. Jag blev stolt. Hon är mer rädd än jag nästan, fast
på ett annat plan och av andra anledningar kanske. Jag sa inte att det var lugnt och "det är iiiiinte så
farligt". Jag sa "Du kan klara det. Jag är spruträdd, och jag klarade det trots att jag inte trodde det.
Jag kan följa med dig och hålla dig i handen om du vill. För även om det känns som att du kommer dö,
så lover jag att du överlever. Det är inte så farligt egentligen, fast jag vet att det känns så. Kom så går vi
och får det överstökat".

Så.. här sitter jag nu. Med smärtsam örongångsinflammation, och örondroppar i örat,
ont i huvudet pga öronen, ont i armen och med vetskapen att jag förmodligen kommer må dåligt imorrn pga vaccinet (eftersom kroppen måste jobba och bygga upp immunförsvar mot influensan).
Yaaaaay -.- *blä*

Ikväll är det den sista danslektionen för terminen. Jag VILL verkligen vara uppåt och motiverad.
Men min kropp är inte det. Jag försöker verkligen, men allt jag vill är att åka hem och lägga mig
i soffan med älsklingen och bara inte göra någonting alls. Men men, man kan inte göra allt man vill...

Jag tror jag ska gå och äta lunch nu..
vi hörs kanske ikväll. Eller imorrn (beroende på hur jag mår när jag kommer hem).

puss ♥