Hejhopp!
Nu var det ett tag sen igen. Livet kommer emellan.

Har nu lyckats komma halvvägs i graviditet nummer 2. Magen är stor, och större kommer den bli.
Är så trött på folks ofyndiga kommentarer att jag snart kommer skrika om jag hör något av följande igen:

- "Är du säker på att det bara är en bebis där inne?"
JAAA. JAG ÄR SÄKER.
- "Fick du inte ut båda sist, hahaha!"
Ha. Ha. Ha.
- "OJ, vad tätt det blir mellan barnen! Huuur ska du orka det?"
Allvarligt talat? Vad f*n är det för j*vla ohövlig fråga? Ett till barn är på väg, så att "inte orka"
är ju liksom inte något alternativ, eller hur? Dessutom har jag en fantastisk sambon, och pappa
till mina barn, så jag kommer ju inte behöva orka allting själv! Och, jag är ju knappast den första
mamman i världen som har tätt mellan barnen. Jag vet flera som inte har dött än, som har sina
barn tätt.
- "Men OJ vilken stor mage du har!!!"
Jag. Är. Gravid. Okej?

Får höra flera andra konstiga, störiga och oartiga kommentarer och frågor. Mest hela tiden.
There will come a day when my hormones gonna take over. Snart har jag ingen hövlighet
kvar för ohövliga frågor. Usch.

Just nu sitter jag i soffan. Tittar lite på Harry Potter, på min NYA dator, medan bebis sover middag.
Ska titta på det kungliga bröllopet sen tänker jag. Japp, sån är jag. Och som den hormonstinna
kvinna jag är kommer jag säkert gråta massor. Haha!

 

Nahe, ska nog ta mig lite glass till Harry Potter. 'Cause I can. Puss och hej!