Hellu.
Idag har jag en såndär dag. En sån där dag som liksom blev förstörd i samma sekund som man
vaknade. Bläää.

Till och börja med så sov jag jättedåligt, drömde mardrömmar och var tvungen att stiga upp och gå
på toaletten säkert 5-7 gånger. Så när min klocka ringde vid 9.30 ville jag bara gråta. Jag stängde av
det och låg kvar i sängen i ren protest i en timme till. Sen var jag TVUNGEN att gå upp och gå på toan.
Igen. Det verkar som bebisen har bestämt sig för att lägga sig i någon ny vinkel i förhållande till min
kissblåsa, så jag är kissnödig HELA tiden. Superstörigt. (Och jag blir GALEN när folk talar om för mig
att "VÄRRE BLIR DET". Tack, jag vill inte veta - jag lär märka det snart ändå.)

Magen här känts superspänd hela dagen. Det känns liksom som att magen försöker komma så långt
ifrån resten av mig som möjligt. Och det gör ont. Men å andra sidan har jag faktiskt känt några små
riktiga sparkar idag, och det känns så härligt.



Motivationen till allt idag har varit på minus. Som tur är hade jag ingen jobbdag idag, så jag har bara
behövt vara med mig själv. Huvudvärk, spänd mage och en överhängande irritation på hela världen.
Jag har bara tittat på Criminal Minds och målat naglarna, och gosat med mina kissekatter.

Trött, trött, trött. Trots att det är det mysigaste som finns, att ha en växande bebismage
och vetskapen om att det till hösten kommer ut ett litet mirakel - så kan jag vissa dagar
vara så trött. Så trött på att vara trött hela tiden, trött på att jag blivit laktosintollerant i
samband med graviditeten, trött på att ha ont i fingrar och händer, trött på att inte orka göra
allt jag vill, trött på att ha så nära till illamående och huvudvärk. Trött på att vissa nätter är så
sömnlösa, när jag redan ÄR trött. För jag kan inte ta en dag där jag lassar över tröttheten och
gravidmagen på min älskling, tyvärr. Det går ju inte haha! Jag förstår det, och jag accepterar det -
för jag VET ju hur värt det är och kommer vara. Jag älskar min tjocka mage och den lilla personen
som växer där inne, som om några månader kommer ut. Men det kan helt enkelt vara lite tröttsamt
att vara trött varjevarje dag.

I vilket fall som helst.
Sen kom min älskling hem med skräpmat till mig, hamburgare mmm! Han gör mig på bättre humör.
Nu sitter vi och slappar i soffan, och snart är det sovdags - för imorgon ska jag jobba igen.
Hur trött jag än är. Efter jobbet åker jag nog hem till Sandra och blir matad och bortskämd lite.
För sånt behöver man också för att överleva.

Ursäkta all text. Men att vara gravid är inte bara rosaskimrande. Det är som ett dygnet-runt-jobb
som pågår inuti min kropp. Och nu ska jag sova, för jag är TRÖTT. Puss och hej!