Storhetsvansinne?

2012-05-19 13:14:48/Permalink/Life of Skalman/

Jag känner att jag har en tendens att vilja rädda alla. Och nu snackar vi inte bara om att
"rädda" människor, typ hjälpa alla som har det svårt eller skänka hela min lön till välgörenhet.
Jag pratar om när döden eller andra "svårigheter" kommer sådär läskigt nära inpå, oavsett vem/vad.

Varför kom jag och tänka på detta nu då? Jo, för en granne till mig har en katt som precis fått
små kissekattbebisar. Samma granne som jag köpte mina katter av (nu har jag ju bara en kvar då,
pga alla j*vla fartdårar här ute, men iallafall)
. På en gång smsar jag till henne, "HAR NI HITTAT HEM ÄN!?".
Svaret blev "Nej, så tips är välkomna". Och här DÖR jag. För jag vet vad som händer, och vad som
mer eller mindre MÅSTE hända, med "bondkatter" som ingen vill ha/har plats med. De avlivas så tidigt
som möjligt
, så att de liksom inte "hinner börja leva" så att säga. För det är mer tortyr att ha
tusentals katter som man inte kan ta hand om
, än att snabbt och smärtlöst avsluta deras knappt
påbörjade liv. Men trots att jag VET detta, att det går snabbt, de hinner inte känna det, och att det är
bättre att göra så än att ha massa svältande strykarkatter, så blir jag helt panikslagen av tanken på
att ett så litet oskyldigt liv ska avslutas innan det knappt ens börjat. Desperat börjar jag min jakt
på hem åt dessa katter, jag känner att jag måste hjälpa till! Ett har jag nog hittat, STIGUS vill ju gärna
ha ett litet ludet sällskap sitt nya hem. Så nu är det bara tre kvar. Försökte lite fint och med
blinkande ögon fråga Min Kära Sambo om inte vi kunde ta bara eeeen. Hans svar blev
"Älskling, vi kan inte rädda alla kattungar i hela världen, hur söta de än är." ÅH jag vet.
Men ändå. JAG VILL. Jag vill rädda alla, för jag är så smärtsamt medveten om att döden
står runt hörnet annars för dessa små. Och de är ju... så små! Uuusch.

Jag känner mig lite hjälplös, som om jag egentligen VET att jag kan rädda alla. Haha storhetsvansinne
here we come..! Nejmen, jag vet. Det går inte. Men jag ska iallafall försöka. Just nu, one kitten who
has a future home, three to go!

Men allvarligt, vem kan liksom motstå såna här småttingar.
Eller en sån liten jag har;

Nu är hon ju inte riktigt sådär liten längre då haha, men ändå. HUR KAN MAN SÄGA NEJ!? ^__^

Men vi får jobba på, det måste väl finnas någon i världen som vill ha en söt katt eller två? :)

That's all for now. Vi hörs och syns snart igen. Nu ska jag äta lördagsgodis!

PUSS!




Kommentarer

What's on your mind, dear?

Ditt vackra namn:
Jag är här ofta!

Mejladress: (just for meee)

Din bloggadress vill jag ha!

Kommentar:

Trackback