Skalman, lite på-väg-att-bli-sjuk-virrig, på Hemköp. Vid kassan.
I ena handen håller jag telefonen med systeryster i, andra handen plockar upp varor på
bandet. Helt plötsligt kommer syster på att hon vill baka, "SNÄLLA KÖP JÄST" så jag
frågar om det är okej att jag bara springer och hämtar lite jäst (det var ingen kö). Det var
det, och hon förklarar var den är. Den var inte så långt borta, men jag är virr-blind så jag ser
inte. Hon sitter och pekar "där, där.. precis där du tittade, bakom dig, där" men jag fattar nada.
Efter många om och men ser jag jästen, tar den och springer tillbaka till kassan.
När jag har lagt på telefonen, betalat mina varor och ska börja packa påsen inser jag..
Jag Har Ingen Påse. Jag tittar lite ursäktande på tjejen i kassan och känner mig dummast i
hela världen. "Jag tog ingen påse..." Hon var så snäll och lät mig ta en påse, utan att krångla med
betalningen på 1,50 (tack, oh tack). Jag packar i mina varor, lyckas packa väldigt klumpigt och
långsamt såklart bara för att det kom folk till kassan som också vill packa sina varor (typiskt),
och när jag äntligen blir klar går jag mot bilen.

När jag väl ha stoppat in påsen inser jag något. Vart tog jästen väg? Den stoppade jag aldrig ner..?
Jag låser bilen igen, för att springa in till kassan igen. När jag kommer in, sitter det en leende
kassörska med två paket jäst i sin utsträckta hand - redo för min återkomst. Tack.

Jag tror att mitt virr lyste igenom när jag var på Hemköp idag.
Nu ska jag bara vila hela eftermiddagen. Jag tror att jag är på väg att bli sjuk.

Puss.