Ja, jag sitter och pratar minnen med min älskling. Det är underbart ^^

Hur har vi inte trevat oss fram till varandra genom åren, haha! Det är nästan gulligt,
och så pang boom helt plötsligt är han min. Han den där som jag gått och trånat efter
större delen av mitt liv. Det är ju inte klokt egentligen. När han sa att han tyckte om mig så
dog jag lite. Fick hjärnsläpp också och rodnade tyst. Blev lycklig och snurrig.
Ni vet, sådär som man bara ser på film och läser i böcker. Mm, SÅ blev det. Och så
underbart är det fortfarande. Jag fattar knappt att det är på riktigt ♥

Naej... jag ska nog gå och mysa med min Tias nu, innan han måste åka till jobbet...
Tycker inte om när han jobbar natt, för då måste jag sova själv! Usch!

Vi hörs imorgon då! Då får ni nog höra om min resfeber inför Berlin... hu! :D

 PUSS